Gurkdalen i södra Österrike har fått sitt namn från den porlande floden Gurk, som slingrar sig fram genom delstaten Kärnten i nästan 16 mil. Floden har gett upphov till ett landskap som har varit bebott i minst 2 000 år och som lämpar sig väl för odling på både åkrar och gräsmarker, samt för boskapsuppfödning och skogsbruk. Det som kan sägas om Gurkdalen gäller även för jordbruket i Kärnten (Österrikes sydligaste delstat) som helhet.

Är ännu mer tradition överhuvudtaget möjligt? Vänta bara. När Richard och hans fru vid millennieskiftet bestämde sig för att ta över gården var det enbart på grund av det mångåriga arvet. Daniela, som vid den tiden bara var 24 år och nybliven mamma, tänker tillbaka: ”Vi ville rusta gården för framtiden, hur banalt det än kan låta.” Familjen Truppes motto var: ’Man måste följa med i utvecklingen. Annars går man under så småningom.’ Under de senaste 16 åren har gården växt från totalt 80 djur och en mjölkproduktion på 70 000 liter till dagens 200 djur och en mjölkproduktion på ca 500 000 liter. Under generationernas gång har odlingsområdet utökats från 25 hektar till 145 hektar åker, gräsmark och skog. Det gör Truppes gård till en av de största i hela Kärnten. Idag har större jordbruksverksamheter betydligt lättare att överleva på marknaden. Betyder det att de också kommer att vara hållbara i framtiden? Tack vare paret Truppes öppna inställning till modern teknik är de väl rustade för framtiden.

Alla hjälper till – annars skulle det inte gå. Familjen sköter nämligen allting själva. Den 19-åriga dottern Michaela och föräldrarna Armin och Elisabeth Truppe ser till att gården är lönsam. Idag skiner solen över hela Gurkdalen. Det är dags för andra skörden. På Truppes gård finns dock ingen stress. Enligt prognosen ska det vara uppehåll i flera dagar, och det mesta av skörden har redan körts in. Traktorerna kommer ut på fältet den ena efter den andra. Unga Michaela kör skickligt ut gårdens Fendt 516 ProfiPlus (2016) ur ladan. Den kompakta traktorn är mycket lättmanövrerad och har en perfekt svängradie och passar därför perfekt för de smala passagerna på Truppes gård. Den låga bränsleförbrukningen i förhållande till effekten var en annan bidragande faktor till att valet föll på denna 165 hk-maskin, säger Richard Truppe.

Idag ska han slå flera hektar gräs, men först instruerar han sin far Armin Truppe, som är på väg ut för att vända hö med Fendt 310 Profi (2015). Allt fungerar bra, mycket tack vare det nyinstallerade styrsystemet Fendt VarioGuide i 516 Vario-traktorn. Förhoppningen är att systemet avsevärt ska förbättra effektiviteten och underlätta för föraren på hans/hennes ”arbetsplats”. Målet är lägre förbrukning av bränsle och bekämpningsmedel på konventionellt odlade fält och bekväm körning i panoramahytten, som har flera upphängningar. Traktorerna är i drift ca 1 600 timmar per år, och investeringen i en sofistikerad körmiljö kommer definitivt att löna sig.

Familjegården har använt Fendts traktorer sedan 1993. Den första var en Fendt Farmer 305 LSA. Sedan dess har Richard Truppe i regel bytt ut sin park på 2–3 maskiner med några års mellanrum. ”Fördelen med det är det höga andrahandsvärdet och att vi får tillgång till den senaste tekniken”, säger Truppe. Han vill fortsätta på samma sätt även i framtiden, men måste samtidigt begränsa sig något: ”Det låga mjölkpriset gör oss mindre villiga att investera.” Truppes gård följer verkligen med i utvecklingen. ”Inte nog med att vi var de första i Österrike som köpte nya Fendt 310 Profi”, skrattar Daniela. Sedan 3 år använder hon en mjölkningsrobot till sina 67 tyska simmentalkor.

Daniela, som är utbildad kock och ansvarar för mjölkkorna och deras kalvar, är i lagården. Hennes favorit är kon Lafee, som hon har fött upp med flaska. Richard tar hand om åkrarna och traktorerna. ”Här håller vi dock inte fast vid de traditionella rollerna”, säger han med en blick på sin fru och dotter. Jag vet hur man tar hand om korna, och min fru och dotter kör traktor bättre än de flesta.” På tal om Michaela; enligt hennes pappa har hon både ett gott handlag med djuren och en bra känsla för teknik. Föräldrarna är glada över att deras lättlärda dotter vill arbeta på gården efter sin utbildning och så småningom även ta över den. ”Jag brinner för jordbruket och jag älskar djur”, säger hon. ”Det finns inget som hindrar att gården i Gundersdorf fortsätter att utvecklas.” Daniela och Richard Truppe klättrar glatt upp i den väntande traktorn. Det är trots allt skördedag längs den porlande floden i Kärnten.